Upp på hästen igen och precis lika kul den här gången. Hans Marklund regisserade numret och kallades i en kvällstidning för Boa Constructor. Roligt. Boan är 13 meter lång och den ligger numera i en plastpåse uppe på hyllan i hallgarderoben. Det gick inte alls, jag hamnade femma och slogs ut direkt. Samma visa som året innan, fast värre.Löpsedlar och krigsrubriker, jag skulle ”sluta sjunga” osv. osv… Jag grät hela bilresan hem från Växjö, jag var så innerligt utled och less på den mediala snedvridningen av mig. En kvinnlig kollega tyckte att jag skulle vara tacksam, att utrymmet jag fick i pressen motsvarade flera hundra tusen i annonskostnader, att alla skriverier är bra reklam, oavsett innehåll. Då blev jag ännu mer övertygad om att jag inte var, aldrig har velat vara och fortfarande inte är artist till varje pris. Att det måste få kosta hur mycket som helst. Aldrig. Men jag är gärna med i Mellon igen…
