ANC-galan (1985)

http://www.youtube.com/watch?v=xsLyJ8rJOUI

Detta var ett gigantiskt projekt som strandsattes i Scandinavium i Göteborg, november 1985. Vi var många inblandade artister, musiker, tekniker och scenarbetare på plats. Jag sjöng med bästa, finaste bandet som jag turnerade mycket med på 80-talet och de hade en stor del i framgångarna under dessa år. Rolf Alex – trummor, Mats Claesson(numera Bruzell) – gitarr, Mats ”Bacon” Olausson – keyboard, Erik Häusler – saxofon och Tommy Cassemar – bas. Fullsatt arena och fantastisk publik, en stor manifestation till stöd för ANC-rörelsen i Sydafrika. Vi fick skaka hand med Olof Palme och 3 månader senare sköts han på Sveavägen i Stockholm.

http://www.youtube.com/watch?v=04Ct074ENq4

Tidigt nästa morgon efter ANC-galan skulle vi flyga till Arlanda för vidare transport till SVT och bandning av några låtar i ”Jacobs stege” som skulle sändas samma kväll. Vi var helt slutkörda, trötta, irriterade och fick veta att planet var inställt. Risken fanns alltså att vi skulle missa vår TV-medverkan och detta blev droppen som utlöste ett storbråk mellan saxofonisten Erik och mig. Där jag skällde som en liten ettrig terrier på honom och han slog mig i huvudet med en hoprullad DN. Som små barn. Vi kom med ett senare flyg och hann precis i tid till TV-studion. I en av låtarna där vi står ansikte mot ansikte syns det tydligt att vi fortfarande är förbannade på varandra, om blickar kunde döda… När inspelningen var klar blev det ilfart på hala vägar till spelning i Bålsta, puh… It´s all for the love of rock´n´roll…

Anne-Lies Schlagerkväll (Pride -10)

Jag fick förfrågan att sätta samman och presentera första halvan av Schlagerkvällen på Pride -10 och tackade ja direkt. Efter att själv ha medverkat ett antal gånger tidigare så visste jag ju att här fanns Sveriges bästa stämning och publik. Jag slog mig ihop med producenten Agneta Christiernin, skrev eget manus och tillsammans fogade vi ihop den 2 timmar långa showen. Ett väldigt slit men SÅ kul!

Denna afton brukar generera upp emot 10.000 personer men just den här morgonen vaknade jag upp till ett ösregn från helvetet… Som bara fortsatte och blev värre under dagens lopp. När kvällen kom stod några tusen, frusna stackare framför scenen och jag ville bara åka hem. Shirley Clamp och jag satt i logen innan och förbannade den svenska sommaren samtidigt som vi peppade varandra. Det fanns liksom värre saker osv…. Hela Sjöhistoriska muséets gräsmatta hade förvandlats till en enorm lervälling, det regnade in på scenen och jag försökte parera Lars Wallins fina galaklänning från de värsta vattenpussarna. I det läget måste man bara bita ihop, gå ut och låtsas som det regnar, haha…

Men det blev trots allt väldigt bra , regnet avtog så småningom och när Björn Skifs klev in mot slutet hade det upphört helt. Och då stod där säkert 10.000 ute i geggan. Magi.